transp
transp
transp
transp
transp
transp
transp transp
Resegarantier

 RESEGARANTILAGEN I KORTHET



Resegarantilagen ska skydda resenärer när paketresor ställs in eller avbryts, vanligtvis på grund av att reseföretaget försatts i konkurs.

Resegarantilagen gäller:

  • Paketresor

  • Transporter som sker tillsammans med paketresor, s.k. stolsförsäljning

  • Utbildningsvistelse i kombination med transport (även om inkvartering sker hos värdfamilj och inkvarteringen är kostnadsfri), s.k. skolår

  • Paketreseliknande kombination av separata transport- och inkvarteringstjänster som sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa, om resan är avsedd att förvärvas huvudsakligen för enskilt ändamål


  • Den som anordnar sådana resor, som faller in under bestämmelserna i lagen, ska ställa garanti i form av säkerhet till Kammarkollegiet. Om den som anordnar resan av någon anledning inte kan genomföra resan används säkerheten till att ge ersättning åt drabbade resenärer. Ansökan om ersättning lämnas till Resegarantinämnden.



    SRF:S KOMMENTARER TILL LAGEN OCH TILLÄMPNINGEN AV LAGEN



    Resegarantilagen har en nära koppling till Paketreselagen (PRL). Resegarantilagens huvudsyfte är att ge resenärer, och framför allt konsumenter, ett skydd om resan inte kan genomföras i enlighet med reseavtalet.

    Det är Kammarkollegiet som enligt 2 § i lagen prövar om det föreligger skyldighet att ställa säkerhet. Kammarkollegiet bestämmer enligt 4 §, med hänsyn till reseverksamhetens art och omfattning, vilket belopp säkerheten skall uppgå till. Sådana beslut kan enligt 15 § överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. i första instans Länsrätten i Stockholms län, andra instans Kammarrätten samt tredje och sista instans Regeringsrätten.

    1. Definitionen i resegarantilagen
    1§ 1 st Resegarantilagen stadgar att ” den som är arrangör eller återförsäljare av paketresor enligt lagen (1992:1672) om paketresor skall, innan han marknadsför en paketresa eller transport som sker tillsammans med en paketresa, ställa säkerhet hos Kammarkollegiet.” I 1§ 2 st anges vidare att ”skyldighet att ställa säkerhet gäller även den som annat än tillfälligtvis säljer eller marknadsför resor som består av separata transport- och inkvarteringstjänster som sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa”.

    2. Förarbetesuttalanden
    Resegarantilagens tillämpningsområde utökades den 1 januari 2003. Lagen utökades bland annat med dels 1§ 2 stycket som citerades ovan, dels 1a § som anger att ” för andra resor än paketresor…skall bestämmelserna i denna lag tillämpas endast om resan är avsedd att förvärvas huvudsakligen för enskilt ändamål”. Man ville således att resegarantin skulle omfatta såväl traditionella paketresor som resor och inkvartering som tillsammans uppvisar en väsentlig likhet med en paketresa.

    Av propositionen framgår att en av anledningarna till utvidgningen av lagens område var att Paketresedirektivets definition av paketresa är svårtolkad. Detta ansågs bland annat leda till tillämpningsproblem avseende gränsdragningen mellan vad som skall anses vara en kombination av separata resetjänster respektive paketresor. Enligt propositionen hade det visat sig svårt för inblandande parter – arrangörer, resenärer och myndigheter – att tolka paketresebegreppet när resebyråer och researrangörer säljer och marknadsför transport- och inkvarteringstjänster. Det framhålls också i propositionen att utökningen sker från ett konsumentskyddsperspektiv eftersom det för en resenär måste framstå som ytterst svårförklarligt att de inte omfattas av resegarantiskydd när de inköpta tjänsterna företer påtagliga yttre likheter med ett paketresearrangemang. Behovet av att skapa ett resegarantiskydd även för denna typ av resor har enligt propositionen blivit allt tydligare. Detta beror bl.a. på ”att det har blivit vanligare att konsumenter komponerar sina egna resor genom att köpa separata resetjänster istället för att köpa ett i förväg färdigställt resepaket. Denna trend har förstärkts genom de ökade möjligheterna att kunna boka resor via Internet.” (Prop. 2001/2002:138 Utökad resegaranti för konsumenter s 14.) Det framgår inte om man genom detta uttalande menar att sådana av konsumenter komponerade resor skall anses uppvisa väsentlig likhet med en paketresa. En sådan slutsats torde stå i strid med de slutsatser man kan dra av propositionsuttalanden rörande paketreselagen, särskilt vad gäller tolkningen av begreppet ”arrangemang”, se under rubriken Paketreselagen.

    Ett annat syfte med utvidgningen är enligt förarbetena att åstadkomma förbättrad konkurrensneutralitet i resegarantisystemet. En risk med det tidigare systemet ansågs vara att ett reseföretag medvetet kunde gå utanför den snäva definitionen av paketresa genom att tillhandahålla en kombination av transport- och inkvarteringstjänster till skilda priser som inte var knutna till varandra och då undgå att behöva ställa någon resegaranti eftersom tjänsterna inte såldes eller marknadsfördes till ett gemensamt pris. (Prop. 2001/2002:138 s 14 f)

    När det gäller propositionsuttalanden kring 1§ 2 st 1 p kan konstateras att förarbetena i stort sett endast hänvisar till tolkningarna av motsvarande bestämmelser i Paketreselagen. I propositionen till Resegarantilagen konstateras att ” det bör dock förutsättas att det finns ett samband mellan transporten och inkvarteringen som innebär att det är vedertaget att man förvärvar dessa tjänster i kombination med varandra. Tjänsterna sammantagna bör således framstå som en naturlig enhet.” Längre än så går man inte utan avslutar det korta resonemanget med att det ytterst får ankomma på rättstillämpningen att precisera gränsen mellan vilka resor som uppvisar en väsentlig likhet med paketresa och vilka som inte gör det. (Prop. 2001/2002:138 s 23 f) Av propositionen kan dock utläsas att det inte krävs att det föreligger ett ”arrangemang” eller att transport- och inkvarteringstjänsten tillhandahålls för ett gemensamt pris eller för skilda priser som är knutna till varandra.

    Propositionen ger således ingen ledning till hur uttrycket ”väsentlig likhet” skall tolkas. Ordet ”väsentlig” betyder enligt Svenska Akademins ordbok huvudsaklig och betydelsefull. Det kan inte tolkas på annat sätt än att något skall vara mer likt än olikt, det skall föreligga en huvudsaklig eller betydelsefull likhet. Uttrycket innebär höga krav på likhetsbedömningen. De tjänster som jämförs med en paketresa måste i stor utsträckning likna en paketresa, men inte så stor utsträckning att tjänsterna är förväxlingsbara med en paketresa.

    3. Kammarkollegiets offentliga information
    Kammarkollegiets hemsida informerar myndigheten om de regler som gäller för resegaranti. Där återfinns bland annat en informationsfolder från juli 2004.( Information om skyldighet att ställa säkerhet enligt resegarantilagen (1972:204) ändrad senast 2004:426. Utgivare Kammarkollegiet/Förvaltningsrättsliga enheten.) Av informationen framgår att ” skyldighet att ställa garanti enligt resegarantilagen omfattar även de företag som säljer kombinationer av tjänster som liknar paketresearrangemang”.

    I informationsfolderns avsnitt 2.1 anges att en ”paketresa är ett arrangemang som arrangören har utformat i förväg, d.v.s. innan han träffar avtal med resenären. Även arrangemang med alternativa kombinationsmöjligheter där den slutliga utformningen sker i samråd med kunden är paketresor.” Senare i avsnittet ger myndigheten exempel på arrangemang som är paketresor, bland exemplen återfinns ”s.k. skräddarsydda resor”, ”hotellinkvartering kombinerad med en annan turisttjänst som t.ex. teaterbesök, liftkort till skidanläggning eller inträde till idrottstävling” samt ”transport och hotellinkvartering som sätts samman ur en katalog med alternativa kombinationsmöjligheter enligt resenärens önskemål”.

    Två av Kammarkollegiets exempel synes vara utformade utifrån de två avgöranden från ARN, för vilka redogörs under Paketreselagen. Kammarkollegiet skulle säkerligen anse att det sista exemplet motsvaras av att transport och hotellinkvartering som sätts samman på en resebyrås hemsida som innehåller alternativa kombinationsmöjligheter.

    I avsnitt 3.1 behandlas paketreseliknande kombination av transport och inkvartering. Där sägs att ”skyldighet att ställa garanti gäller även de företag som säljer separata transport- och inkvarteringstjänster som sedda tillsammans uppvisar väsentlig likhet med paketresa”. Det är, fortsätter myndigheten, ”av avgörande betydelse att det finns ett naturligt samband mellan transporten och inkvarteringen. Sammantaget bör kombinationen framstå som en naturlig enhet. Till exempel är de företag som säljer en flygbiljett och ett hotell till samma eller närliggande ort skyldigs att ställa garanti för kombinationen.”

    Väsentlig likhet har i Kammarkollegiets tolkning blivit detsamma som ”naturligt samband”. Det ter sig mycket svårt att undvika ett sådant samband om en kund beställer en resa och någon form av inkvartering under vistelsen. Vid en direkt fråga har också företrädare för Kammarkollegiet uppgett att det enligt kollegiets uppfattning räcker med att en resenär bokar en resa och samtidigt, eller i nära anslutning, av samma förmedlare bokar en hotellnatt så har en paketreseliknande kombination uppkommit. Detta även om resan t.ex. sträcker sig över flera månader och flera länder och endast en hotellnatt bokats.

    4. Slutsats
    Resegarantilagens nya tillämpningsområde är oklart. Det ges ingen större ledning i förarbetena och några avgöranden från högre instans finns ännu inte. Om man inte vill anamma Kammarkollegiets tolkning av lagen återstår inget annat än att försöka få till stånd ett pilotfall som kan bli prejudicerande. Det behövs ett tydligt avgörande, helst från Regeringsrätten, avseende vad som skall anses utgöra en paketreseliknande kombination och således vilka typer av kombinationer som anses ha en ”väsentlig likhet” med en paketresa.

    5. Sammanfattande slutsatser
    Det finns (åtminstone) två olika tolkningar av begreppet paketreseliknande kombination.

    Den ena tolkningen är den som Kammarkollegiet står för. Kammarkollegiet anser att så snart som en näringsidkare säljer eller marknadsför resor och inkvartering som har ett naturligt samband, dvs. att inkvartering bokas på den ort, eller en närliggande ort, som resan går till, så är det en paketreseliknande kombination. Detta synsätt är baserat på lagens grundläggande skyddssyfte; att konsumenter skall skyddas och kunna erhålla ekonomisk ersättning om en resa ställs in, därför väljer Kammarkollegiet att tillämpa lagreglerna extensivt för att så många resekombinationer som möjligt skall omfattas av resegaranti. Om konsumenten genom näringsidkarens marknadsföring får uppfattningen att det är samma förmedlare/samma avsändare avseende såväl resa som inkvartering så är, enligt Kammarkollegiet, Resegarantilagens kriterier uppfyllda.

    Den andra tolkningen sker utifrån Paketresedirektivet, Paketreselagen och Resegarantilagens samt de två sistnämnda lagarnas förarbetsuttalanden. Denna tolkning är mer objektiv då bestämmelsernas ordalydelse ges stor betydelse, men även subjektiv på det sättet att bakgrunden till bestämmelserna, förarbetena, används som tolkningshjälpmedel. Tolkningen bygger på det faktum att det med ”väsentlig likhet” inte kan avses samtliga fall då en konsument bokar en resa och i samband med detta även någon form av inkvartering. Det är en betydande skillnad mellan en paketresa och en resa + en eller ett fåtal nätters inkvartering. Denna alternativa tolkning innebär att någon form av avvägning mellan resans längd och inkvarteringens omfattning bör göras, någonstans går en gräns där kombinationen får en väsentlig likhet med en paketresa. Även här uppstår tyvärr gränsdragningsproblem.

    Ett ytterligare argument för den senare tolkningen är den konkurrensnackdel som resebyråerna får vid Kammarkollegiets tolkning. Den lägger en extra börda på distributören. Om en konsument köper en resa direkt från t.ex. ett flygbolag och sedan bokar ett hotell direkt via hotellet (eller via en hotellförmedlare) så behöver dessa näringsidkare inte erlägga någon resegaranti för sådana köp, men om konsumenten bokar/köper resa + inkvartering från en förmedlare/en distributör så skall resebyrån erlägga resegaranti även för sådana tjänster. Detta snedvrider konkurrensen mellan leverantörer och distributörer. Detta kan inte vara rimligt, särskilt med tanke på att en av de främsta anledningarna till förändringarna i resegarantilagen syftade till att uppnå konkurrensneutralitet.

    Länk till Resegarantilagen




    transp
    transp
    transp
    Postadress:
    Box 55545
    102 04 STOCKHOLM

    Besöksadress:
    Sturegatan 11
    (hörnet av Karlavägen)
    Telefon:
    08-762 68 60

    Telefax:
    08-762 69 48

    E-post:
    info@srf-org.se

    Organisationsnummer:
    Svenska Resebyråföreningen, 802015-0358
    Svenska Resebyråföreningens Service AB, 556416-0728

    Styrelsens säte:
    Stockholm
    transp
    transp